Där samarbetet skaver hittar hon vägen framåt
Jeanette Pahlén är en erfaren projektledare och förändringsledare som gång på gång lyckas skapa trygghet, tydlighet och engagemang i de team hon leder. Med nästan 15 års erfarenhet i komplexa organisationer och en förmåga att snabbt förstå både människor och processer, blir hon ofta den som får samarbeten att lossna och förändringar att landa.
Jeanette Pahlén, konsult på Efftre
Som programledare på Fordonsinformation ansvarar jag för att leda sju stora delprojekt som tillsammans utgör hela 60 % av Transportstyrelsens transformationsprogram. Mitt uppdrag handlar om att byta ut en föråldrad systemplattform, som inte längre kan stödja verksamheten, mot en ny och modern lösning.
I den här intervjun delar hon med sig av hur hon arbetar i nya uppdrag, hur hon skapar inkludering och samsyn och vad som håller henne nyfiken och energifylld även utanför jobbet.
Hur går du tillväga för att snabbt förstå var du kan göra störst nytta i ett nytt uppdrag?
Jag lyssnar för att förstå var flaskhalsarna finns, både i processer och i samspelet mellan människor. Konflikter är sällan dramatiska. Ofta handlar det inte om öppna gräl (även om det också förekommer), utan mer om undvikanden: personer man helst inte samarbetar med, eller avdelningar man försöker hålla sig ifrån. Om det får pågå för länge skapas lätt ett ”vi och dom”, och då behöver det lyftas fram och hanteras.
När det gäller processer är laddningen ofta mindre, men dialogen lika viktig. Där försöker jag alltid få oss att se problemet för vad det är, något vi löser tillsammans. Problemet är problemet. Vi står på samma sida och tittar på det, inte på varandra.
Hur arbetar du för att människor ska känna sig inkluderade och trygga?
Jag anser att olikheter inte bara är acceptabla utan önskvärda. När olika perspektiv får ta plats blir både lösningarna mer genomtänkta och samtalen rikare. Det bygger dessutom en känsla av inkludering och trygghet, där människor vågar bidra, testa idéer och ta initiativ.
Det kräver förstås lite struktur och samspel för att fungera i praktiken, men min erfarenhet är tydlig: det är alltid värt ansträngningen.
Hur bemöter du oro eller tvekan inför en förändring?
Jag lyssnar och bekräftar alltid, bakom oro eller tvekan finns det nästan alltid något viktigt, och det förtjänar att tas på allvar. Ofta är förändringen redan beslutad när jag kliver in. Då blir nyckeln att hjälpa människor fram till acceptans. Först när man når dit kan man verkligen börja se lösningar och förhållningssätt som fungerar i praktiken.
Vägen dit ser olika ut för olika personer, men i grunden handlar det om att förstå att förändringen inte går att stoppa, bara förhålla sig till.
Samtidigt finns det tillfällen då motståndet bygger på något klokt och relevant. Då undersöker jag gärna möjligheten att påverka hur förändringen landar i ett team, och stöttar i det arbetet.
Vad gör du när en person upplevs som svår att samarbeta med?
Jag fick med kort varsel hoppa in på ett möte för en sjuk kollega och märkte snabbt att två personer pratade helt förbi varandra. Jag lyssnade in båda, satte ord på vad den ena egentligen försökte säga och översatte det sedan tillbaka åt andra hållet. Det lilla skiftet gjorde att samtalet vände, och plötsligt började de hitta samsyn i stället för att fastna i missförstånd.
När vi lämnade rummet sa en av dem, som hade rykte om sig att vara lite svår: "Du borde vara med på alla våra möten." För mig blev det ett fint kvitto på att jag kan skapa tydlighet och få samarbeten att fungera, även när förutsättningarna är allt annat än enkla.
Hur agerar du som ledare i svåra situationer i ett team?
Min utgångspunkt är alltid att börja i relation och förståelse innan jag går in i struktur och styrning. I ett uppdrag stod jag inför en situation där en person med mycket kritisk kompetens inte längre var motiverad att delta i förändringsarbete. Jag började med att lyssna in genom enskilda samtal för att förstå hennes perspektiv och drivkrafter.
När det blev tydligt att motivationen låg utanför uppdragets utvecklingsriktning valde jag medvetet att inte lägga energi på att försöka påverka individens inre driv, utan i stället ta ansvar för det jag faktiskt kunde påverka: teamets arbetssätt, ansvarsfördelning och beroenden.
Genom att flytta fokus från individ till struktur kunde vi skapa mer gemensamt ansvar och stabilitet över tid. För mig är det en viktig del i ledarskap, att veta när man ska coacha individer och när man måste ta ansvar för systemet. Alltid med respekt, men också med tydlighet kring helheten.
Hur behåller du ett öppet perspektiv när du byter bransch?
En av fördelarna med att ha arbetat i flera olika branscher är att man får en fräsch utgångspunkt. I stället för att fastna i ”så här brukar man göra”, kan jag fokusera på ”vad passar just här?”. För mig spelar själva branschen mindre roll när jag väl är i uppdraget, ledarskap handlar i grunden alltid om människor.
Däremot tycker jag att det är både roligt och motiverande att få kliva in i nya miljöer. Nya branscher ger nya perspektiv, och det håller mig nyfiken och engagerad.
Vad är det som gör att du fortfarande älskar ditt jobb efter så många år?
Jag är väldigt nyfiken av mig, och varje nytt uppdrag känns som en nystart. Nya människor att lära känna, ibland ett helt nytt företag eller till och med en ny bransch. Det är en av de saker jag uppskattar mest med mitt arbete.
Jag känner också en stor stolthet över att ha fått förtroendet att kliva in i många stora organisationer och vara en del av deras resa. De relationer som byggs under ett uppdrag betyder mycket för mig, och flera av dem lever kvar långt efteråt. Ett av teamen jag coachade har en årlig julfest där jag fortfarande blir inbjuden. Det gör att jag känner mig uppskattad långt efter att ett uppdrag tagit slut.
Vad gör du utanför jobbet som ger dig energi och håller dig kreativ?
Jag tränar kampsport för att det får mig att röra på mig utan att det känns som träning. För mig handlar det mer om att lära mig nya tekniker och finslipa de jag redan kan, och det passar mig mycket bättre än att gå på gym.
Jag trivs också väldigt bra i naturen, helst i stugan i Jämtland. Där finns alltid något att göra: röja så att man tar sig fram med skotern, fälla träd som håller på att ge vika, eller bara det vardagliga som att hugga ved och bära vatten.
Jag gillar dessutom att bygga och renovera. Vi har bland annat gjort om en del av förrådet vid stugan till ett extra sovrum. Hemma har jag nyligen färdigställt en walk-through-garderob i vårt sovrum, och just nu är det golvbyte på övervåningen som står på tur.
Att skapa, fixa och förbättra – oavsett om det är kroppen, hemmet eller naturen runt omkring, ger mig energi.
Jeanettes sätt att leda visar att förändringsarbete inte bara handlar om metoder och modeller, utan om människor. Hon fortsätter att bidra till utveckling i varje organisation hon kliver in i. Och med samma nyfikenhet som tar henne ut i nya branscher, vidare till nya team och upp i fjällen, är det tydligt att hon fortfarande älskar det hon gör och att hon gör verklig skillnad där hon är.
Läsvärt kring verksamhetsutveckling
Kontakta mig om du vill veta mer om verksamhetsutveckling
Vad är en senior programledare?
Som senior programledare ser du lösningar ur flera perspektiv, sätter mål, fattar beslut och prioriterar. Du utformar effektiva arbetssätt och etablerar processer. Kommunikation och samarbete med interna team och externa leverantörer är en central del av din roll.